Jag kommer ihåg...

Vad otrevligt. Nu är en liten del av mitt liv över. Fast det känns ganska skönt ändå. Jag kan aldrig gå tillbaka och det kan aldrig hända samma sak igen. Det känns skönt att veta. Men jag är ändå rädd att jag kommer falla tillbaka lite igen. Men jag ska försöka se till så att jag inte gör det!

Mitt huvud väger bly. Det är ju också trevligt. Jag är så trött i kroppen så jag tror inte att jag orkar ta mig in i duschen. Jag får köra på mössa imorgon. Toppen. Det kommer inte bli varmt alls och jag kommer inte alls verka som ett freak.

Nu ska jag ta mig en skål chilinötter, sätta mig i soffan, kanske ringa nåt samtal, smsa lite och kolla vad som finns för ätbart på tv. Jag blir t.om. trött i händerna av att skriva här. Det här går inte. TJA!


No.

Pratade nyss med Erika i telefon men det bröts(?). Tråkigt. Hon som precis berättade en rolig historia som jag inte fick höra slutet av. Hon får berätta vidare imorgon.

Nu ska jag ta min andra blåbärskaka för idag och se What happens in Vegas. Eller så ska jag se IFK Göteborg - Elfsborg? Vi får se. Framför tvn ska jag iallafall sitta och mysa och inte längta till morgondagen.

Imorgon blir en dag utan mat.

-

You keep raising the stakes
I keep making mistakes

-


"Som vanligt."

Jag vaknade alldeles för tidigt imorse. Efter en fullspäckad helg skulle man vilja sova ut såhär sista lediga dagen innan skolan börjar igen, men icke. Jag kan inte sova ut.

I fredags fyllde Fia 22år så då åkte jag direkt in till Uppsala efter skolan och mötte upp Cajsa i nån galleria. Vi (Cajsa) shoppade i någon timme och sen blev vi hämtade av mamma och pappa och åkte till Fia. Vi fick florence dip och tårta och blev kvar där ett bra tag. När vi kom hem stupade jag i säng.

Igår gick jag upp kl8 för att hinna fixa mig. Vi åkte till Lidingö ca halv 10. Spenderade några timmar med att leka med Leah och Affe. Spädis kom dit lite senare och då gick alla (utom Spädis, jag och Andreas) ut och plockade blåbär. Spädis och jag fördrev tiden med att lyssna på Coldplay på dutuben.

Senare på dagen igår kilade jag, Caj och Spädis iväg till Råsunda. AIK - Trelleborg. Vi insåg att vi inte tål att höra Äcklet sjunga och att vissa frisyrer är under all kritik. Det blev vinst för AIK iallafall. 1-0.

När vi kom hem spelade vi ett parti yatzy och tittade på Monsters Inc. Ett suveränt sätt att spendera en lördagskväll på. Jag var extremt trött och somnade x-antal gånger under filmtittandet.

Nu är jag trött. Som vanligt.

the greatest.

-
The greatest thing
You'll ever learn
Is just to love
And be loved
In return.
-


the best conversation ever.

- Näe, Karl-Edvin nu glömde jag solhatten på köksbordet
- Synd om dig
- Men jag vill ha min solhatt. Vi måste vända, Karl-Edvin
- VÄNDA?! Vi har ju för fan kört 60mil nu!!
- Ja men då måste vi stanna vid nästa bensinmack och köpa en solhatt. Är det långt kvar till nästa bensinmack, Karl-Edvin?
- Det vet väl inte jag heller
- Det borde väl du veta. Och kör inte så fort här
- Är det du eller jag som kör?!
- Nu vet han inte det heller
- Och sluta hicka nu, Melker. Nämen, titta nu väckte du Hildegard också!!

Håkan säger allt.

Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut

Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
Vad jag bryr mig om nu
i dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig

Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig

Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag

You got blood on your hands.

Vi är långt ifrån. Ibland glider man ifrån varann bara och det är synd. Jag önskar att det var som förut, men det kommer aldrig bli likadant igen.
Jag har glidit ifrån de flesta nu. Vi står på olika sidor. Jag står på höger sida om vägen och alla andra springer på vänster sida och fortsätter springa långt långt bort ifrån mig. 

Idag är allt långt ifrån bra. Allt är bara helt konstigt och jag fattar ingenting. Jag förstår mig inte på människor. Jag förstår mig inte på mig själv heller nu. Jag förstår inget inget inget.

Jag vill bort. Jag vill glömma. Jag vill börja om.  

Från vitt till grått till svart, detta år var svart.

Byta skola? Byta linje? Ja, tack.
Bli tvungen att börja om på nytt? Gå med 94orna? Nej, tack.

Det skulle vara så skönt att hoppa av skolan ett tag. Jag önskar att jag kom på lite tidigare att det är såhär jag känner, då skulle jag kunna gå med 93orna och bara behöva gå ett år extra och kanske inte gå i en skola där jag först inte känner någon och sedan börjar ogilla de flesta. 
Ibland önskar jag att jag gick på högstadiet igen. Högstadiet i sjuan. Hur härligt hade man det inte då? Dessutom kände man alla i skolan och hade det tipp. 

Jag känner nu att samhäll/kultur inte var det bästa valet direkt så nu vet jag inte hur jag ska göra. Samhäll överhuvudtaget är egentligen ingenting för mig. Jag önskar att jag hade tagit omvårdnad som första val istället för som andra.

Men på det här sättet kommer jag aldrig klara av två år till i skolan så det är bara att göra det bästa av situationen nu. Jag tänker inte gå om!

längtan, alltid denna längtan, härifrån långt bort
långt, långt bort
och rosorna fäller alla kronblad igen
som grät dom blod, för att livet är så kort

och människor i de låsta tysta husen
gläntar på gardinen och stirrar ut på gatan
med ögon som är rädda, för allting som kan hända
fast det redan hänt

Gräset på andra sidan lyser.

Bra dag idag? No. Varning varning, irriterande/arga/ledsna/glada känslor kommer nu att skrivas ned.


Jag tycker att du är en idiot, det finns fler som tycker det. Haha! Det var roligt när jag fick höra det.
"- Jag skulle lacka sönder om jag var du."
"- Det gör jag också, fast inombords."
"- Jag har aldrig tyckt om henne, helt seriöst."
Och gud va jag skratta! Kändes lite lättare efter det men den där gnagande känslan försvann inte ändå. Vem ska jag vända mig till? Vem ska jag prata med om det? Jag har ingen aning. Ingen förstår iallafall och det kommer alltid vändas till att det är mitt fel, jag får skylla mig själv. Är det mitt fel att jag känner mig ensam? Ja, på ett sätt kanske det är det.
Nu när jag har gått på KSK i ett år så börjar jag tycka att jag valde fel skola. Visst, jag har träffat helt suveräna människor där som jag tycker väldigt mycket om men jag tror ändå att jag kanske skulle haft det bättre nån annanstans. Så känner jag just nu iallafall. Gräset är grönare på andra sidan och jag vill dit. Men jag ska kämpa vidare nu. "Bara" två år kvar.

this might hurt a little.

vi har kommit fram till nej. tydligen. jaha. så var det med det.


Den bästa låten.



jag funderar på att gå och lägga mig om jag ska orka med morgondagen. det blir svårt. det kommer bli jobbigt.

en himmelsk drog.

"Klart jag är kär i dig Cia"
tack ska du ha, ja.


och detsamma säger jag.


Frozen.

Första dagen i skolan idag. Det gick väl bra. Hittade lite nya stjärnor och skrattade åt samma gamla drönare.
Schemat är helt värdelöst. Jag har skåp i D-huset, jippi...
Imorgon ska jag dessutom ha engelska med Odis första timmen, matte, spanska (fem minuter mellan alla lektioner) och trettio minuters lunch. Sedan blir det två timmars kulturhistoria och sista timmen är det Staden och Framtiden som gäller. Eh, say what?

Idag hade vi iallafall inga riktiga lektioner så jag och Erika gick bara runt och pratade en massa. Träffade Carro idag också, hon hade just avklarat sin första riktiga skoldag på KSK. Hon blev tvungen att vara med mig och Erika när jag var som mest trött och tyckte att allt var jätteroligt.
"Har du sett otecknade Lejonkungen? Jag tycker att det är coolt hur de fick ihop så många pratande lejon.."

Ja. Första dagen alltså.

I shouted with passion 'I love you so much'



I looked in the mirror but something was wrong
I saw you behind but my reflection was gone
There was smoke in the fireplace as white as the snow
A voice then came gently 'Now it's time to go'
That record you played
As you beg for forgiveness
'Don't touch me' I screamed
I've got unfinished business

You got blood on your hands
And I know it's mine
I just need more time
So get off your low
Let's dance like we used to
But there's a light in the distance
Waiting for me, I will wait for you
So get off your low
Let's kiss like we used to

'Don’t touch me' I screamed

Ja, nu är sista sommarlovsdagen nästan slut. Hur har jag då spenderat min sista lediga dag?

Jo, jag solade. Jag åkte buss i totalt 2,5 timme. Jag var i Sala. Jag träffade Erika och Axel. Jag köpte en sprite men drack bara upp halva. Jag var hos K. Jag kollade på en bra film som jag tyvärr missade slutet på eftersom att en viss person tyckte att det var en bra idé att armbåga mig i huvudet och sedan skymma tvn för mig (jag missade ungefär 10min, jag tror att jag förstår vad som hände men ändå). Jag blev tvungen att lyssna på skitmusik (Eminem). Jag mobbade K. Jag blev attackerad av en minihund. Jag kollade på Sjunde Himlen. Jag cyklade. Jag pratade i telefon väldigt länge. 

Och nu ska jag spela yatzy med mamma och ringa Cajko. Sen blir det film så att jag blir trött och kan sova inatt.

Let's kiss like we used to

Sitter här. Färdigsminkad och fixad. Vet inte ens om jag ska åka till Sala längre. Det är en timme till bussen går. Jag kanske borde ta reda på om jag ska åka eller inte. Men jag trivs här. Hög volym. White Lies. Det är bra musik. Jag tänker tillbaka och minns exakt hur de lät live. Jag koncentrerade mig inte på deras musik men To Lose My Life fastnade ändå i huvudet och den är grym. Mycket bättre live dock men det här duger.


Let's grow old together
And die at the same time

Men det finns ju dom som har det mycket värre

Okej, jag stressar upp mig utan anledning jämt, blablabla.


Imorgon börjar skolan igen men jag ska in till Sala idag ändå. Varför plågar jag mig på det sättet? Jag vet inte. Kanske för att att åka buss ger mig en anledning till att bara sitta och lyssna på musik i några timmar utan att det känns som att jag slösar bort en bra dag. Ja, så är det nog. Eller så är det för att jag känner att jag behöver få reda på lite saker innan skolan börjar. Ja, så är det nog också. Eller så är det för att jag älskar Sala och folket som bor där. Neej, så är det nog INTE.

Det finns bara en bra sak med att skolan börjar imorgon och det är att det ska bli kul att träffa de härliga människorna som jag inte har träffat på så länge.
Det finns ungefär 10000 dåliga saker med att skolan börjar imorgon så jag väljer nog att tycka att det bara är dåligt att jag måste gå upp kvart över 5 imorgon och sminka och fixa mig, inte kunna äta frukost, cykla som en dåre för att hinna med bussen som går 06.55, sitta i bussen i en timme, komma till skolan och bara sitta och stirra tills de andra människorna som inte bor i Tärnsjö anländer. Ja, det är bara dåligt.

.......

Vad är problemet?
Jag blir galen av att inte veta nånting. Jag måste veta vad problemet är. Jag måste få veta. Jag vill veta nu. Nu. Nu. Nu.


One day the sun will come out

Nu sitter jag hos Cajsa i Leksand och inser att det kommer bli en lång bilresa hem snart. Jag inser också att det här är sista gången vi ses på ett bra tag. Jag inser att jag inte kommer orka sitta vid datorn längre eftersom att Cajsas bärbara dator nu befinner sig i Leksand, hundrafemtio mil från Tärnsjö.

Sist men inte minst så inser jag att augusti har varit en bra månad men det har varit en bra månad av en dum anledning. Jag vet inte vad felet är nu men nåt måste det vara och jag blir så trött på det. Jag orkar inte bli ledsen för samma saker jämt. Speciellt inte nu när det kommer bli ganska jobbigt att skolan börjar + att jag inte kommer ha någon där hemma att prata med längre när Cajsa inte bor där längre. Det kommer inte bli lätt. Men jag ska klara det också. Jag klarar allt.

Om jag bara kunde reda ut det jag blir ledsen för så skulle det här vara mycket lättare.  


Well, the sky could be blue
I don't mind
Without you it's a waste of time

Open up your eeeyes

Gårdagen var mer än lyckad. Inte fotbollen dock men det gör inget.

Coldplay var extremt bra. Förbandet, White Lies (?), var också riktigt grymma faktiskt. De kanske kan bli mina nya favoriter? Well anyway, Viva la vida och Politic var nästan de bästa låtarna. Tror jag iallafall. Jag ska lyssna igenom låtarna sen och bestämma. Det är svårt att välja en som var bäst för hela konserten var helt amasing men aja.


Snart bär det av mot Leksand. Jag mår dåligt redan nu.

Viva la vida.

Jag sov inte hela natten inatt iallafall. Typiskt. Fick ett sms 01.45 och ett till 01.47. Inte för att jag vaknade av dem (men det önskar jag att jag hade gjort), jag vaknade en och en halv timme senare och när jag då läste smsen blev jag nästintill klarvaken. Låg vaken i ca en halvtimme och somnade sedan om igen och orkade inte gå upp imorse när jag hörde regnet smattra mot fönstret. Vi som ska vara ute hela dagen!! Förhoppningsvis slutar det regna mot kvällen.

Tillbaka till smsen då. Anledningen till att jag blev klarvaken var att det stod ungefär såhär i det första: "Snälla ring mig :(<3" och ungefär såhär i det andra: "Snälla ring! :(" . Då blev jag lite smått orolig eftersom att det verkade vara viktigt att jag ringde. Jag ska kolla upp det där när folk har vaknat.

Nu ska jag göra mig redo för en utedag/kväll. Fotboll och Coldplay. Hej på er!

longing, such a waste of time

Eftersom att alla andra längtar efter saker så kan jag också göra det. Jag längtar till imorgon och efter det så längtar jag till på måndag.
Imorgon är det superdagen och på måndag ska jag träffa lilla k och sen shoppa, eller tvärtom, jag vet inte än. Det visar sig.

När jag skrev i tidigare inlägg att jag skulle gå och lägga mig tidigt så menade jag det. TIDIGT. Godnatt.
(Nej, jag ska inte gå och lägga mig än egentligen men jag skulle vilja, jag är trött.)


toppen av botten.

Sista fredagskvällen innan skolan börjar efter 10 veckors sommarlov består av att:
- färga håret
- klippa luggen (?)
- spela Yatzy
- se ett antal Paradise Hotel avsnitt på TV6 Play
- knapra i sig en massa ipren
- lyssna på Coldplay för att tagga till imorgon
- klaga på att jag har ont i magen
- dricka massa vatten/juice
- försöka vara glad trots tidigare nämnda smärta
- berätta för familjen om min Lord Voldemort/samtransferens-dröm (ha ha ha)
- gå och lägga sig tidigt

Det blir en toppenkväll. Jag kommer inte bli väckt av nån fylletratt som precis kommit hem från krogen inatt  heller eftersom att min nattligasamtalskompis har slut på pengar på mobilen. Jag får sova inatt med andra ord.


Macahan och smärta.

Ni vet den där känslan när benen domnar bort för att man har så ont i magen?
Sökt ord: AaaAaaAAah!


För övrigt så tror jag att Haider i Paradise Hotel är smygbög.

Slut.

Jag är helt slut. Mitt huvud gör ont. Det snurrar på rätt bra där inne. Min kropp orkar ingenting. Mitt huvud har ramlat in i kanten av soffan och orkar inte räta upp sig igen. Trots att jag inte har gjort nånting idag (förutom att jag har varit i Sala och fikat, åkt buss och cyklat 2km) så har jag ändå ansträngt mig så pass mycket att jag är helt slut nu. Att vara förkyld i kroppen är inte det roligaste direkt. I don't like it.

Nu ska jag titta på Paradise Hotel på TV6 Play och vänta på att Cajan ska komma hem med mina chips.

That's my name.



Jag har ett ovanligt namn. Det finns endast 166 personer i Sverige som heter Cia. Jag är glad att jag har ett ovanligt namn och inget tråkigt namn som alla andra har. Min dotter ska ha ett ovanligt namn som endast 49 personer i Sverige har (hittills iallafall) och min son ska ha ett namn som 1218 personer i Sverige har.
Min fråga är nu; Vem döper sin son till Cia?

tre dagar, knappt.

Nu är det knappt tre dagar kvar till lördag. På lördag är det fotboll, AIK - Kalmar. På lördag är det konsert, Coldplay. Ja, visst längtar man. Det kommer bli en lång men bra dag. Förhoppningsvis har min lilla förkylning försvunnit tills dess också. Man blir så lam av att vara förkyld.

Imorgon åker jag in till Sala för att träffa mina små undersåtar och köpa hårfärg. Spännande? Mm...

Frågan jag ställer mig är; Varför?

"Vem sätter tuggummi på väggen hemma hos sig själv??"
Ja, man undrar ju. Det måste vara det mest idiotiska man kan göra faktiskt.

 
det är lustigt hur hela ens uppfattning om saker kan ändras så snabbt. hur ens uppfattning kan ändras bara av att läsa vad någon annan har skrivit nånstans. att man kan lära sig när man ser andras kärlek, att man egentligen har det bra, att man egentligen är älskad, att man egentligen är lycklig.


Bild från i lördags.



Pure happiness efter 19.


Förlåt men jag måste.

Sånt här är lycka.



Nu känns det bra.


...

Nej jag ska inte klaga, det finns de som har det mycket värre. Jag vet. Jag har det väldigt bra egentligen.

Jag förstår inte mina egna känslor. Det känns bara tomt. Den senaste tiden har varit helt suverän så jag borde ha vetat att det snart skulle komma ett bakslag. Nu vet jag inte vad det är frågan om längre. Bakslaget har kommit och jag vet inte varför.

Vissa känslor borde inte få finnas.

"It was good" forts.

Telefonen ringde nästan oavbrutet. Jag träffade folk jag helst hade kunnat slippa. Jag träffade folk jag gärna träffar igen. Folk tappade bort sina mobiler. Folk hade sönder sina mobiler. Jag höll på att frysa ihjäl där ett tag och blev värmd av en random människa. Jag hade ett allvarligt snack med en av mina vänners pojkvän, min vän hade fått i sig lite för mycket hallonsoda. Jag blev arg på riktigt på en man för att han trängde sig in under mitt paraply fast han sa att det inte regnade och att man därför inte behövde nåt paraply. Jag bevittnade när två vuxna människor gjorde diverse ass-jokes med sina paraplyn. Jag chockade mina vänner när de såg att jag var vän med en person som inte de kände (suckers!).

Fortfarande bara en liten del men nu ska jag inte skriva mer om gårdagen. Enough, enough now.

It was good.

Gårdagen blev som väntat rätt lyckad.

Jag träffade vänner från förr som t.ex. Carro och Sofie. Jag fick bevittna när en trevlig man sjöng en mycket "fin" sång och då fick jag mig också ett gott skratt. Jag hittade ett paraply på marken som skyddade mig från regnet tills Alex kom och sa att det var hans paraply, han tackade mig för att jag hade hittat det (jag hade ingen aning om att det var hans, jag snodde det och ville inte lämna tillbaka det). Jag träffade Philip för första gången på ett bra tag och vi tog en promenad och hade ett trevligt samtal. Jag och Elin satte oss i ett tält (som vi inte visste vems det var) på senheten, ägaren till tältet kom in och la sig med armarna runt mina ben och deckade. Jag slog i hakan i Stefans axel och har fortfarande ont. Jag fick en fruktansvärd skrattattack när Knappens paraply vände sig ut-och-in när vi skulle gå till bilen. Jag blev helt genomblöt. Jag såg folk som tydligen hade dränkt in sig i grisblod. Elin presenterade mig för min första kärlek, vi tog i hand och sa våra namn (vi visste redan vilka vi var men Elin var ju som hon var så..). Jag blandade ihop systrarna Hellstrand. Jag blev utskälld av en jobbig rackare som tyckte att jag dissade honom. Jag kramade x-antal människor.

En liten del av kvällen. Troligen kommer jag på mer senare så jag återkommer.

We're gonna have some fun tonight.

Årets händelse - det enda kul som händer - i Tärnsjö. Ingbofestivalen. Idag är det dags.
Jag har sminkat mig och tagit på mig de rätta kläderna.
Snart ska jag måla naglarna, sen ska jag äta.
Efter det kommer kära lilla Elin hit och tillsammans ska vi vänta på att systrarna Hellstrand ska komma och hämta oss och köra oss till Ingbo.
Det här kan bli kul men jag vill inte ha för höga förväntningar längre, det kan också floppa totalt.
Men what the hell, det är som sagt det enda kul som händer i Tärnsjö.


Dagens kap.



Shopping i Gränby idag. Mötte Spädis när vi åkte hem så jag valde att skicka iväg ett sms för att se om han såg oss.
Jag: "Vi såg dig nog!"
Spädis: "Aha missade er.. Sov så skönt!"

Se upp på vägarna när en liten Honda kommer rusande.

En dag.

Oh happy day.

Åkte in till Sala idag för att träffa Vickydarling. Vi fikade och jag råkade spruta lite väl mycket parfym på mig så nu har jag ont i huvudet. Det går ju inte att få bort den där stickande lukten om man inte duschar och jag duschade imorse så jag tänker inte gå och duscha bara för att få bort parfymen. Det går bara inte så den får vara där och göra ont. Dessutom råkade jag få det i håret också så det är ju lite sådär extra härligt...

Well anyway, fika med Vicky alltså. Det var trevligt. Hade inte träffat henne på ett bra tag så det var kul. Vi hade en del att prata om också så.

När vi satt där på Johanssons så tittade Vicky ut genom fönstret och såg en välbekant figur gå förbi. Hon kutade ut och jag följde efter och sa "hej" till figuren. Efter det tog Vicky sin lilla röda cykel och cyklade hem. Jag och figuren gick till fiskartorget och satte oss för att vänta på bussen. Då fick jag ett sms från en annan välbekant figur vid namn Seyran där det stod: "Cia jag ser dig. Vad håller du på med :)". Det jag undrar nu är; varför, exakt varför, kom inte lilla Seyran fram och sa hej om hon nu såg mig? VA? Vi har inte setts på hela sommaren. Skärpning Seyran!

Tråktråk.

sammanfattning sommaren 2009

-gjorde du något i sommar som du aldrig gjort för?
ja, jag va på cruising

- dog någon som stod dig nära?
nej.

- vilka länder besökte du?
bara sverige

- är det något du saknar sommaren 2009 som du vill ha sommaren 2010?
ja, det finns väl alltid nåt som skulle kunna bli bättre

- vilket datum från sommaren kommer du alltid att minnas?
28-30/7 , 13/6

- vad var din största framgång sommaren 2009?
hmm... måste ha varit att jag fick reda på vad som var fel med mig

- största misstaget?
att jag litar på fel personer

- har du varit sjuk eller skadat dig?
både och, faktiskt.

- bästa köpet?
biljetten till örebro - AIK kanske? jag har ingen aning om vad jag har köpt i sommar

- vad spenderade du mest pengar på?
kläder, fotboll

- gjorde någonting dig riktigt glad?
ja, det var mycket som gjorde mig glad. rättvik t.ex.

- vilka låtar kommer alltid påminna dig om sommaren 2009?
alla låtar med bruce springsteen, raggarlåtarna

- va du gladare eller ledsnare i sommar jämfört med tidigare somrar?
ledsnare, helt klart

- vad önskar du att du gjort mer?
hittat på mer saker. träffat kompisarna mer

- vad önskar du att du gjort mindre?
deppat

- hur tillbringade du midsommarafton?
med erika i östa

- blev du kär i sommar?
jag va kär redan innan sommarn började

- hur många förhållanden?
noll

- favoritprogram på tv?
scrubs. Caj och jag har sett ungefär 4 säsonger i sommar

- bästa boken du läste i sommar?
Om jag kunde drömma , jag har läst den två ggr i sommar

- största musikaliska upptäckten?
bruce springsteen, raggarmusiken

- något du önskade dig och fick?
ja, två par skor. love them!

- något du önskade dig men inte fick?
njaa...

- vad gjorde du på första dagen på sommarlovet?
ingenting vad jag vet. var hemma och slappade

- finns det något som skulle gjort din sommar bättre?
ja, det finns mycket som skulle gjort den bättre

- hur skulle du beskriva din stil sommaren 2009?
drägg, deppstil

- vad fick dig att må bra?
fotboll, familjen, vännerna

- vem saknade du?
en viss person

- de bästa nya människorna du träffade?
har inte träffat så många nya människor

- sommarens sötaste?
lilla söta affe

- sommarens hetaste?
jag är så heeet, så het

- sommarens största kärlek?
jadu.

- sommarens besvikelse?
det var mycket som jag blev besviken på

- sommarens bästa?
rättvik, fotboll

- sommarens snällaste?
cajsa, spädis, vicky, erika, linnéa


Längtan.

every word you say I think I should write down

Oh yes. Det är precis så jag känner, ja.
Jag känner mig lite nere idag. Hängig. Det är onsdag. Tre dagar kvar till lördag. Jag längtar.
Man ska inte ha för höga förhoppningar, då blir man bara besviken. Men jag tror ändå att det här kommer bli kul. Det brukar aldrig misslyckas. Jag har inte blivit besviken de tre tidigare Ingbofestivalerna jag har varit på iallafall.

2006 var jag där med Emelie. Vi hade grymt kul. Skuttade omkring och skrattade hela kvällen. Tyvärr åkte hon hem ganska tidigt så jag spenderade resten av kvällen/natten med Elin, Linnéa och Julia och spanade efter Robin. Mmm, spännande. Saknar Emelie för övrigt, gud så kul vi hade jämt!
2007 var jag där med Julia, Sofie, Sara, Agnes och Lina. Även det året var kul. Dock tror jag att det var roligare året innan. Jag kommer knappt ihåg vad vi gjorde då. Vi satt mest i gräset och pratade med folk tror jag. Åkte hem ganska tidigt också.
2008 var mitt och Elins år. Vi gjorde allt tillsammans det året och vi drog även till Ingbo tillsammans. Fast efter ett tag förlorade vi varann där bland allt folk. Jag vet inte vart hon tog vägen. Det blev iallafall en toppenkväll. Jag och Martin sprang omkring och hade kul.

För att sammanfatta. Ingbofestivalen blir alltid lyckad, jag saknar Emelie, 2008 var det bästa året och jag längtar till lördag.

it's never easy.

I should have seen it coming
I should have understood
That day when it all started
I should have said no

Now I'm back to being lonely
I'm back to being sad
You left me on the wrong day
The fairytale has gone bad

Please please please
Tell me it's all going to be fine
Please please please
I wish you'd call me
Please please please
I wish you'd love me

ingen förstår.

Jag önskar. Jag undrar.


All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you

BFF, not

Måste få ur mig lite aggressioner innan de äter upp mig inifrån. Det här kan bli väldigt osammanhängande och långt men I don't care. Det är bara en person som behöver läsa, vilket jag inte är så säker på att hon kommer göra.

Visst, jag kan vara glad för din skull. Jag ÄR glad för din skull, det är jag verkligen. Problemet är bara att jag aldrig trodde att du skulle bli en sån toffel. Att man inte ska kunna vara ensam med dig ens en sekund och få prata ostört. Jag trodde inte att vi kunde glida ifrån varann såhär. Vi har varit så bra vänner så länge nu så jag trodde inte att det skulle kunna bli såhär. Men vi kanske inte är så bra vänner som jag trodde ändå. Det kanske bara är så att när du har en pojkvän så behöver du ingen annan. Det kanske är så. Jag vet inte för du märker inte själv hur du är och jag orkar ärligt talat inte säga nånting om det heller för då kommer det bara bli massa snack om att jag inte är nån riktig vän och inte stöttar osv. Jo, jag har stöttat och jag har gjort i princip allt för att du ska få vara lycklig. Nu när du är det så behövs inte jag längre. Vi kommer aldrig bli lika bra vänner igen, det vet jag.

Ja, jag kan ärligt talat säga att jag är lite avundsjuk. Jag kan säga att jag inte tål att se er två tillsammans när allt är som det är med mig. Men jag har verkligen försökt, det har jag.
I början trodde jag nästan att det var för att hämnas lite på mig, att jag också var en toffel förut. Men det var jag faktiskt inte, det har flera personer sagt att jag inte var så jag litar på dem.

Jag vet hur det är att vara kär, jag vet hur det är att vilja vara med en person hela tiden, jag vet hur det är att tänka på en person varje vaken minut, och drömma om personen varje natt. Jag vet allt det. Jag förstår dina känslor. Men man kan ändå träffa sina vänner utan att prata om sin pojkvän hela tiden. Eller, ja, träffa sina vänner överhuvudtaget förresten.

Du förstår inte hur det känns varje gång du pratar om er. Vad ni har gjort, vad ni ska göra, vad han sa, vad du sa då osv. Det känns som att jag bara vill skrika, springa därifrån, gråta, vad som helst. Jag vill inte höra. Du vet vad jag har varit med om, du vet att jag inte har tagit mig igenom det än, att jag fortfarande är fast där. Nu låter jag väldigt självisk men det är bara så jag känner. Men det är klart att du får prata om sånt där, men kanske inte hela tiden.

Mina känslor kan också bero på att jag vet hur taskig du verkligen har varit mot honom, jag vet hur du kände för honom från första början. Jag var där när ni träffades för så längesen om du kommer ihåg? Du har berättat allt för mig. Förlåt men jag tycker faktiskt att det är lite sjukt allt som har hänt.

Men mest tror jag att mina känslor beror på att du har precis det jag vill ha. Precis det som jag förlorade. Precis det som jag längtar efter varje dag, det som är det enda jag önskar mig just nu.

Du vet ingenting om mig och mitt liv längre, troligen för att du inte är speciellt intresserad av att veta. Jag har slutat berätta saker som jag brukade göra. Jag låter extremt egoistisk nu men jag har så svårt att sätta ord på mina känslor. Det finns inga ord som beskriver smärtan. Den är hemsk.

Nu hoppas jag inte att fel person tar åt sig men om nån känner sig träffad så kan ni ju ta åt er ändå.

är det nåt jag hatar så är det mig, ibland.

och jag hatar att jag blir så lätt rädd. jag hatar att mina tankar vandrar iväg varje gång det jag väntar på inte händer direkt. jag hatar att jag är så känslig för vissa saker (läs: vissa personer). jag hatar att jag blir deppig varje gång jag inte får ett svar. jag hatar att jag lägger mig i saker som jag inte har någonting med att göra. jag hatar att jag än en gång är fast. jag hatar att jag blir så lätt ledsen när det blir såhär. jag hatar det jag hatar det jag hatar det.

Fuck it!

Jag slog rekordet på Snake.
Jag satte mig framför datorn.
Jag tittade på mitt schema för nästa läsår.
Jag insåg att jag kommer avlida av ansträngning.

Över 1766 poäng.

Jag har inte växt på flera år. Jippi. Jag är 158,5 fortfarande. Ja, jag är liten. Låt mig vara liten, jag kanske vill vara liten. Jag kan inte rå för hur lång jag är. Om jag inte gör en våldsam knäoperation såklart och tar bort knäna. Då blir jag troligen lite kortare och då kan jag ju rå för det själv.

Nu längtar jag till att Caj och jag ska se sing-alongversionen av Mamma Mia. Vi såg filmen igårkväll men eftersom att det bara står texten till låtarna på svenska så är det lite svårt att sjunga med när man inte kan låtarna så bra. Så idag ska vi sjunga tills vi blir hesa. Jag längtar! Älskar det.

Nu ska jag fortsätta spela Snake. Jag har gjort det ett bra tag nu men det är ju så fruktansvärt svårt! Jag ska slå rekord nu.

Cajsa.

Idag fyller min kära syster och kompanjon 23år. Hon hatade mig när jag föddes, nu är vi i princip samma person. Hon kan läsa mina tankar. Hon är den bästa vän man kan ha.

Så när som vi kommer till vår lillade Cajsa
Så tar vi 'na i famnen för då så är hon vår
Sjung hoppfaderallanlej
Sjung hoppfaderallanlej
Så tar vi 'na i famnen för då så är hon vår


Ja, Cajsa, ja må du leva.


Och en andra plats.

Gårdagen blev spännande. Miniderby på Råsunda. AIK - BP. Ganska spännande match som slutade med 2-1 vinst för AIK, efter att Markus Jonsson gjorde mål på straff och en klockren nick av Obolo (om det nu stavas så), och en andraplats i tabellen. Jag och mina följeslagare fick även uppleva lite passiv gräsrökning. Jag trodde först att det var någon som planterade om blommor eller liknande men sen visade det sig att mannen i ljusblått lite till vänster om oss stod och rökte på litegrann. Cajsa fick ont i huvudet.

Jag längtar redan till nästa match men eftersom att det är samma dag som Coldplay så är det inte säkert att vi ska se den iallafall. AIK - Kalmar. Spännande match och jag vill se. Dock kan inte jag bestämma det så jag får väl bara hänga på de som bestämmer (dvs Spädis).

Du stack ett hål i min själ.

"Jag fÅR INGET!"

Oh my lord. Jag förstår varför Cajsa hatade mig när vi var små. Jag var ett mycket skrikigt och drygt barn. Dock var jag söt som sjutton.

Dagen har bestått av att vara ute och nästan smälta bort pga den härliga hettan, vara inne och titta på hemmafilmer och ha ont i huvudet. Jag tror att jag har fått en släng av solsting. Måste må bra imorn iallafall för då är det dags för fotboll! Miniderby mot BP. Jag tror att Stalin skulle haka på då också så vi blir ett litet gäng.

Spädisen kommer hem snart. Trevligt! Hoppas på att han har med sig chirre för jag är sugen. Jag hoppas även på ett nattligt samtal inatt. Dumt, jag vet, men jag hoppas på det ändå för det är kul och jag vill ha kul.

-

Det finns ju dom som har det mycket värre
Det finns ju dom som är så många färre

Tack och lov är jag gnagare


och ny favoritlåt.



Så länge hjärtat mitt slår
så minns Jag dig när
Du stack ett hål i min Kevlarsjäl
Och så blev Du mitt sår
och Jag blöder ihjäl
Kom gör ett hål i min Kevlarsjäl

-

 kanske möter vi en vår igen
jag ångrar inga steg vid din sida

Hej, vi är heta.

Now we're back to the beginning
it's just a feeling and no one knows yet

Gårdagen spenderades som sagt med Linnéa. Vi hade fruktansvärt kul, det måste göras om! Vi skulle nog haft väldigt mycket roligare om det inte hade varit så mycket mygg men men. Mycket skratt och seriösa saker också. Love it!

Idag har jag solat och sedan åkte jag iväg till Sala för att träffa Erika och Axel. Det var också väldigt trevligt. Förlåt till Axel för det jag sa men jag menar; sån är jag.

Kom nyss hem och nu ska jag äta för jag är hungrig. Bjuder på en trevlig bild på mig och Cajan från våran härliga barndom. Oh we're hot!


Ready Teddy.

Nu förstår jag allt. Allt faller på plats. Oj, så lycklig man kan bli av att äntligen veta nånting.

Jag orkar aldrig blogga nu längre för jag har ingenting att blogga om. Eller jo, det har jag väl egentligen men det är inget jag har lust att skriva så att alla ser ändå.
 
Idag är jag iallafall rätt glad. Ensam hemma. Lyssnar på Rättviksmusiken och ska snart ringa Erika. Det blir spännande att höra vad hon har att säga.

Ikväll ska jag kila över till Linnéa för första gången på ca 4år. Det ska bli riktigt kul. Vi har mycket att prata om och jag hoppas på bra väder så att vi kan studsa runt på studsmattan.

Nu ringer jag, Erika. Var beredd!


Jag behöver dig igen igen igen.

Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Har jag nån sak i hjärnan som säger åt mig att göra saker jag egentligen vet att jag kommer må dåligt av i längden? Ja, det verkar inte bättre. Har jag nån liten gubbe i hjärnan som säger åt mig att vara avundsjuk på allt och alla för saker som jag inte har nånting med att göra längre? Ja, tyvärr, men jag kan kontrollera mig den här gången. Försöker mitt hjärta tala om för mig att göra det jag känner är rätt, eller det andra tycker är rätt? Jag har ingen aning. Det jag känner och det andra tycker är Nordpolen och Sydpolen och jag är ekvatorn. Jag tycker nog som de andra men jag känner tvärtom. Ibland kanske det är bäst att gå på känsla ändå?

Det är för mycket bråk nu och jag vill inte hamna i mitten. Två av mina allra bästa vänner. Jag tänker inte välja sida.


"- I have a teabag situation
- Oh honey, just breathe through your nose"

My loved ones.

Här är de, Erika. Mina älskade nya skor. Lovely!


And I'm stuck.

Ja, nu sitter jag här och undrar vad, exakt vad, är det som är så fantastiskt med facebook? Nu är jag iallafall medlem. Jag trillade dit till slut. Damnit! Det var Elin som tvingade mig. Hon blev faktiskt medlem åt mig. Jag förstår inte grejen med det så troligen kommer jag inte vara inne så mycket men men. Nu för tiden kan man ju iallafall ta bort kontot. BRA!

Waterworld går på tv. Waterworld är bra. Jag är trött så jag kanske ska gå och lägga mig. Vi får se. Filmen slutar inte förrän 02.50. Jag borde inte vara vaken så länge eftersom att jag ska spendera morgondagen i Valbo och shoppa.

Well anyway. Upp tidigt imorgon. PUSS!

och ibland önskar man.

Ibland finns det inget bättre. Att bara ligga i sängen, att lyssna på musik man egentligen inte tycker om bara för att hålla någon man älskar i handen.
Ibland finns det inget bättre. Att gunga i lekparken, att vara som ett barn bara för att skratta tillsammans med en vän.
Ibland finns det inget bättre. Att bli älskad, att älska någon bara för att känna kärlek.
Ibland finns det inget bättre.
Ibland önskar man att tiden stod still. Ibland önskar man att tiden stannade när de där små ögonblicken inträffar. De där små ögonblicken som gör så att man känner; ibland finns det inget bättre...


the fear you won't fall.



And I hate the phone but I wish you'd call
Thought being alone was better than
Was better than

And I know it's easy to say but it's harder to feel this way
And I miss you more than I should
Than I thought I could
I can't get my mind off of you

RSS 2.0